Datorer på människans villkor

Digitaliseringen är nu på väg in i nästa era. med s.k. AI, 5G och fortsatt robotisering.
Förändringen drivs utan samhällelig kontroll.
Globala företag med ekonomier större än många nationers driver forskarsamhället
att flytta gränser för att öka vinsterna.
Den rådande politiska ideologin har sedan lång tid tillbaka aktivt överlämnat makten till företagen.
Tidigare problematiserades och diskuterades ny forskning och den ekonomiska utvecklingen för att forma och omforma politik.
1979 publicerades SAPs idéskrift ”Datorer på människans villkor”.
(Finns för läsning på Arbetarrörelsen arkiv och bibliotek)
Bland många kloka analyser och framsynta tankar fanns järnverksarbetaren och poetens Stig Sjödins sju dikter ”Datorer på människans villkor”.
Det är hög tid för omläsning både av programmet och av Stig Sjödins dikt, menar Yngve Johansson. Stig Sjödin Sällskapet tackar så innerligt varmt!
Genom Åsa Morberg, ordförande.

I aprilmorgonen ser jag en tranplog
stadd på kosa norrut.
Formeringen är föredömlig,
en kil som med minsta möjliga motstånd
tar sig fram genom luften.
Vi vet något litet om de krafter,
som styr tranplogar:
temperatur, ljus, körtlar och prägling,
ett samspel mellan komponenter
som vi finner överallt i naturen.

Vad är det som styr datorer?
Vem är det som styr systemmakarna
utan att vilja synas?
Ta reda på det
och du finner som vanligt starka
och anonyma ekonomiska koncentrationer
bakom de system som låtsas vara objektiva.
Precis som alla andra maskiner
ingår datorerna i ett större system,
där avkastningen är det primära.
Bakom de komplicerade apparaturerna
och deras följsamma användbarhet
försöker en mycket primitiv avsikt
göra sig själv anonym.
Men där finns ansikten.
Skälet är att begreppet profit
inte längre är riktigt rumsrent.

När datorerna sållar fram uppgifter
som säger att man med datorers hjälp
kan sparka ut hälften av 18 000 anställda i ett japanskt
stålföretag,
eller reducera 1 200 arbetare inom tekoindustrin
till säger och skriver 18 stycken,
så verkar dessa fakta oantastliga.

En sak syns inte på denna vackra tavla,
ty inom de kostnadsramar som datorerna
med sin skenbara, kyliga analys tickar fram,
finns inget utrymme, inget kontonummer som upptar
de totala kostnaderna för denna så kallade
rationalisering.
Det vill säga att de individuella haverierna,
som följer på arbetslösheten,
den förlorade självaktningen,
den som alltid leder till djup förnedring,
samhällssåren som vägrar läka,
allt detta förtecknas inte.

Minns att datorerna och de som styr dem
aldrig har något svar på frågan
hur vi ska bruka våra liv?
Därför måste du kräva att datorer
ska brukas på människans villkor.
Aldrig har några få
vetat så mycket om så många.

När bildskärmen tar fram ditt personnummer
följs de tio siffrorna av ett kryptogram,
som bara den initierade kan läsa.
Där står allting om ditt sociala
och ekonomiska skelett.
Att du slirade med avbetalningarna
på färg-teven till exempel.

Om vi hjälps åt kan vi läsa mellan raderna
om ett samhälle där faktasamlandet
går ut på att till varje pris
gardera det ekonomiska systemet
mot överraskningar.
Både i bokstavlig och i överförd mening
ska du vara betalningsduglig.
När du knäar noteras det på skärmen.

Det ar inte de sinnrika apparaterna,
som till och med kan ditt kragnummer,
som är ett hot mot din integritet.
Det beror på hur man och vilka som använder
de data som du beskrivs genom.

Bakom de nakna siffrorna finns en avsikt,
ett system som förvandlar dig från människa
till ett objekt for avkastning.
I den opersonliga abstraktionen
ligger själva finessen.
Mot kyliga apparater tar man inte till knytnävarna.
Det har systemet räknat med.

I en artikel som behandlar det komplicerade spelet
mellan tjänster, varor och priser,
läser jag att det i framtiden kan bli problematiskt
att nyttiggöra den lågutbildade människan.
Det låter nästan bibliskt:
Människorna skola nyttiggöras.

När det elitistiska samhället är fullbordat
och våra fel och förtjänster finns lagrade
i någon fjärran bank behöver ingen tveka om
vilka som ska leda och fördela den lilla del
som återstår av betjäningssysslor.
Ingen behöver darra på manschetten när agnarna
ska skiljas från vetet, siffrorna talar sitt
övertydliga språk.
Vad som inte syns är det som skiljer väljare
och utvald.
Behörigheten förutsätts alltid ligga hos kapitalets förvaltare.

Om någon vill ägna sin fritid åt fågelsång
kommer meritbanken att förteckna honom i en kod,
som översatt till vanligt språk betyder att han
är en tokjävel.
Därför uppmanar jag dig att inte stirra dig blind
på de mystiska utanverken.
Vad datorerna producerar är en gammal regel:
Människor är förbrukningsartiklar,
som ska nyttiggöras.

Datorerna kan säkert leda mig rätt
om jag vill marknadsföra en ny sorts deodorant.
(Som lockbete har jag tänkt mig en doft,
som kontaminerar pengar och mysk.)
Då kan jag få veta vilka åldrar,
som är deodorantbenägna och mottagliga
för den skenbara förändringens bedrägeri.
Hur jag ska anbringa betet
finns det program för.

Dock gör det mig nästan euforiskt upprymd
att datorn inte vet
hur det känns att knäböja vid ett stånd nattvioler
en juninatt i Norden.
Endast genom att man drar den negativa roten
ur dess marknadsbeskrivningar
kan man skönja hur man blir en klarskallig människa,
som tål doften av människosvett.

I Söderfors i stålverket
skickar en fjärrskrivare uppgifter
till en databank i Houston, Texas,
och efter några ögonblick kommer svar,
som beskriver vilka tillsatser som behövs,
för att chargen ska innehålla exakt den legering
man avser att tillverka.
Ingen litar längre på den primitiva
mänskliga erfarenheten, på handlaget.
Ingen förklarar heller varför kunskaperna
finns lagrade på andra sidan klotet.

Ändå finns det en ännu mer oroande fråga,
som gäller den nationella integriteten.
Vem garanterar att den fjärran belägna databanken,
som serverar en rad företag över hela världen,
förblir intakt,
att ingen bryter sig in med manipulerade program?

Menar du att till exempel en ekonomisk
eller militär kris kan deflorera denna Törnrosa
och prostituera henne?
Ja, det menar jag.
Och då får du skåda fan i getögat
och inte bara i Söderfors.

Allt sedan jag läste i gamla Lektyr om den Gula faran
har abstraktionsnivån ökat i de krig,
som gått fram över jorden.
I nästa stora krig,
som jag hoppas att jag slipper uppleva,
kommer två eller tre opersonliga strategier,
att utkämpa kampen.
Den kommer att pågå över de flestas huvuden,
men verkningarna kommer att svida i skinnet
och göra det totalt.
Genom att använda det fulländade, kyliga
och oåtkomliga instrument, som abstraktatorn-datoren
tillhandahåller, kommer politiker och militärer
att kunna förlägga ansvaret för sina handlingar
till något som är oemottagligt för känslor.
Med datorerna som drabanter kommer man efteråt
att analysera felprogrammeringarna.
Det vill säga om något återstår.

Jag har sett ett spöke:
en självgenererande dator som drivs med evighetsbatterier,
och som tickar och går medan världen i övrigt ligger ödslig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s