Ur tillsvidarelådan

1999

UR TILLSVIDARELÅDAN
Förord

Stig Sjödins sista diktsamling ”Läkebok, nedresa” kom ut tre veckor före hans bortgång den 24 april 1993. Den handlar om hans resa genom lungcancern men mynnar trots allt ut i ett smärtfyllt ljus. Önskan att få se boken färdig hjälpte honom att orka leva de sista månaderna. Och han hann uppleva de fina recensioner som boken mottogs med – han bars bort på en våg av uppskattning. Han brukade säga, att inget beröm är tillräckligt stort för att tillfredsställa en skapande människas omättliga behov – man tror ändå aldrig att man själv duger till någonting. Men nu blev han ”nästan tvärmätt”, som han uttryckte det på sitt drastiska sätt efter den sista recension han läste dagen innan han slutade sin resa.
”Läkebok, nedresa” var en mycket enhetlig diktsamling, koncentrerad kring ett tema. Men eftersom Stig visste, att den med största sannolikhet skulle bli hans sista bok, hade han i en särskild avdelning på slutet velat tillägga några tidigare skrivna dikter, som aldrig hade varit publicerade i diktsamling, och i något fall överhuvudtaget inte hade förekommit i tryck. Han kallade det ”Varia, uppvaktningar, redovisningar av det som låg i tillsvidarelådan”,och han ville använda den sista möjligheten att göra dessa dikter ”lite mindre privata och anonyma”. Men förlaget och Stig enades ändå om att den starka enhetligheten skulle gå förlorad genom detta mera udda inslag, så ”gällivarehänget” (Stigs eget uttryck) plockades ut. Och nu publicerar alltså Stig Sjödin Sällskapet dessa dikter i sin tredje årsskrift, med författarens egna kommentarer och dateringar sist i skriften.
Det är rimligt att tänka sig att det begränsade urvalet styrdes av det utrymme som kunde stå till buds i diktsamlingen. Jag har vågat mig på att tillfoga några dikter som inte återfinns i Stig Sjödins egna diktsamlingar men som han ändå funnit hålla måttet för publicering i bok och som naturligt hör med i det här lilla urvalet. Det gäller dikterna ”Klockan på brandstationen”, ”Det är sörjt för de döda”, ”Bitter hågkomst”, ”Där i parken står vassen” som lyfts in efter Stiernsundsdikten, samt ”De från sinnena förvista”,en fruktansvärd minneskavalkad från barndomens gata och samtidigt en tillägnan till de i livet lemlästade. Den har fått bilda slutpunkt. I övrigt gäller författarens egen ordningsföljd.
Det finns naturligtvis mycket mera material, som enbart publicerats i tidningar och tidskrifter. Men det krävs en noggrann genomgång för att sammanställa och bedöma allt. Hyllningar o dyl av privat karaktär, brev till tidningar och förlag med den särskilda sjödinska språkliga knorren hör till sådant som kan samlas till sällskapets arkiv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s